Fåglar och Växter

Gothem bjuder på rikt fågel- och örtliv. Det finns en hel del som är ornitologiskt och botaniskt intressant till exempel i Naturreservat. Här följer beskrivningar av vad som kan upptäckas i några av fågel- och växtlokalerna.
I Skrift 1 finns ett kapitel: En guide till socknens orkidéer, sid 68 – 92 med fotografier och namn på orkidéer inom Gothem,

Karta ska in här

Fågelskådning Lina Myr

Lina Myr har varit känt länge för sitt fågelliv. Även om myren är utdikad sedan sjuttio år är Lina Myr fortfarande ett högintressant område att besöka om man vill se fågel på ett bekvämt sätt från bilen. (Se också Lina myr i Natur)

Från Gothem kör du vägen mot Vallstena (väg 624) och nästan fram till sockengränsen. Där går Blaikdalsvägen in till vänster. Den byggdes en tid före den stora utdikningen av myren för att bönderna skulle kunna färdas där. En träbro finns en bit in över tillflöden från kanaler som kommer från Vallstena. Vägen är väl underhållen och framkomlig med personbil större delen av året. Vid vägens ände finns en bra uppgrusad vändplats. Vägen finansieras av de privata markägarna så var försiktig så att vägen inte skadas.

Image

Mellan ån och åkervägen ligger den skog som är avsatt som reservat och som ägs av Naturskyddsföreningen. Här finns en bra parkeringsplats mellan de rödvita stolparna där man inte står i vägen om man vill lämna bilen.

Lina Myr är idag ett stort öppet jordbrukslandskap utan bebyggelse. Området är låglänt och ibland översvämmat. Hit lockas det öppna landskapets fåglar under hela året. De kan bekvämt ses från bilfönstret, och en vanlig handkikare är till god nytta. Under vintern ser vi ofta stora flockar med trastar, kråkor, kajor, duvor och måsar. På våren i början av mars väljer många flyttande fåglar att rasta här. Här ser vi vårens första sånglärkor, tofsvipor och starar i större antal, vårens budbärare. Grågäss och tranor dyker upp här till och från. Sångsvan är en sällsynt häckfågel på Gotland men under vinterhalvåret kan de ses i hundratal här ute i myren. De attraheras mycket av morotsodlingar som finns i området. En och annan stor fågel överlever inte vintern utan de blir föda åt både havsörn och kungsörn som vi ser regelbundet här vintertid.

För femtio år sedan var Lina Myr känt för att man kunde se spelande brushanar på vägen precis framför bilen. Den sällsynta rödspoven var också regelbunden här, Dessa två fågelarter är nu borta. Idag är Lina Myr känt för något som kallas nattlyssning. Under maj kommer mängder av spännande fågelarter in och bosätter sig på olika ställen i myrlandskapet. Många är små och skygga och svåra att se, men lätta att höra. Att lyssna på fåglars ljud är en specialitet för Lina Myr som drar till sig fågelintresserade människor från hela landet. Bästa tiden att lyssna på fågelljud är från sista veckan i maj till mitten av juni. Bäst utbyte får man en helt vindstilla kväll efter en solig dag, då temperaturen kan krypa ner mot noll grader.

Första stoppet kan göras vid träbron i norra delen på vägen. Kornknarrens välkända läte brukar höras redan här, och det finns tiotalet spelande fåglar här ute. I tvärkanalen under bron brukar tofsvipa, rödbena och skogssnäppa varna för vår ankomst. I fjärran hörs hela tiden sjungande näktergalar. Med lite tur kan man här höra den lilla gräshoppsångarens läte som låter som en gräshoppa.

Man kör vägen fortsatt söderut på lågt motorvarv, och med nervevade fönsterrutor. Här hör vi tidigare nämnda arter samt gök, rapphöna och fasan.  Stanna gärna längs vägen och lyssna!

Ett längre stopp kan göras vid reservatet som nu är en lövskog till vänster om vägen. Här kan man parkera med bil och husbil och övernatta utan att stå i vägen för lantbrukets maskiner. Tidigare på kvällen hörs här koltrast, näktergalar, lövsångare, bofink, trädgårdssångare, svarthätta, rödvingetrast, härmsångare och ibland en kärrsångare. Alla fågelarter brukar inte höras samtidigt så det är därför värt mödan att vara här länge och flera gånger. Då mörkret infaller och natthimlen ännu är lyser orange kan man ha turen att få höra en spelande vaktel i riktning mot Norrbys i Hörsne. Vanligare är däremot enkelbeckasinen vars gnäggande läte hörs hela tiden. Någon morkulla brukar också passera över huvudet var femte minut med sitt karakteristiska läte. Sällsynt hörs flodsångare här i myren, men oftast borta vi Gothemsåns huvudfåra dit man kan gå i reservatgränsen. Den är en släkting till gräshoppsångaren och har ett läte som en tuggande symaskin. Gräshoppsångaren kan höras var som helst längs vägen och reservatet och den låter som en gräshoppa. Vill man lyssna på nattskärrans spinnande läte kan man leta längs vägen mot Hörsne i myrens östra kant eller längs vägen ner till Storsund nära vattensågen.

Lina Myr är alltid en fågelupplevelse och kornknarrens närvaro är det som är mest påtagligt under försommaren. Efter midsommar tystnar de flesta sångfåglar utom den lilla gärdsmygen som kan höras här i reservaten långt fram på sommaren. Förvånas inte över att personbilar kör här ute mitt i försommarnatten med nersläckta ljus samtidigt som bönderna håller på med foderskörd. De är här för att uppleva den fantastiska fågelsången som Gothem kan bjuda på!

Sten Wikström, 2020  

Fågelskådning Gothem Hammar och Åminne

Image

Från det tätbebyggda Åminneområdet går det en skyltad bilväg ut på Gothemhammar. Vägen är körbar med bil året runt, om det inte är snö. Här är det en fantastisk utsikt över Östersjön och Vitviken och man ser Slite i fjärran. (Se vidare om Gothemhammar i Natur och i Fornlämningar) Det här är också ett fint ställe för fågelskådning året runt, och man ser mycket från bilen med hjälp av en enkel handkikare. Lokalen är unik på så sätt att bilvägen är rejält upphöjd över vattenytan så att man ser sjöfåglar lite uppifrån. Under vinterhalvåret rastar och övervintrar många änder här ute. Knipan som är en insjöfågel övervintrar runt Gotlands kuster och ses här i stora antal. En annan övervintrare är alfågel som häckar i skog och tundra norrut och som ibland ses och hörs här under vintern. Ejder är vanlig här även som häckfågel. Storskrake och småskrake ses här regelbundet längs strandkanten liksom gräsand, vigg och skäggdopping. Gravanden är flyttfågel men kommer hit i februari. Bland måsfåglarna finns det bra möjlighet att se den stora svartvingade havstruten på nära håll. Knölsvan, som nu är en mycket vanlig fågel, övervintrar längs Gotlands kuster och syns alltid här.

Vid vägens ände ligger den lilla viken Byngnu (Se också i Fiskelägen) där strandlinjen inte är brant. Här är en födosöksplats för Storunds gråhägrar och ägretthägrar. Grågås är också vanlig här liksom storskarv. De grunda vattnen här är populära för kentsk tärna, silvertärna och småtärna. Häckande större strandpipare brukar springa omkring och varna på strandvallarna om man kommer för nära bo och ungar. Strandskatan och rödbenan finns här, och ibland ses skärfläcka här, men den håller normalt till närmare Botvaldevik. Överflygande havsörnar ser vi ofta. Tänk på att man får bara köra bil och parkera på vägarna, aldrig på naturmarken utanför vägområdet. Rör dej försiktigt i området eftersom det finns häckande fågel här.

Om man inte är alltför rädd om bilen kan man köra den smala skogsvägen från Bygnu upp mot Malins Rake. Här ser vi ofta grönfink, domherre, lövsångare, trastar och andra skogsfåglar.

Det exploaterade Åminneområdet har en hel del att bjuda på i fågelväg. Området består i grunden av gles barrskog med lövinslag och en åmynning. I början av oktober drar de vitkindade gässen ofta rakt över åmynningen under sin flyttning från Ryssland mot Holland. De stora flockarna kommer in nordost om Slite och följer kusten söderut till åmynningen och drar sedan in över land på låg höjd. En imponerande upplevelse! Under häcktid ser vi ofta storskrake, gräsand, skäggdopping, vigg, sothöna och rörhöna i ån. Hägrarna från Storsund fiskar här dagligen. Den lilla rörsångaren sitter och sjunger sitt skrapiga läte på åns västsida bort mot gångbron.

I skogen runt stugorna finns talgoxe, blåmes, svartmes, kungsfågel, järnsparv, gärdsmyg, sädesärla, rödhake, rödstjärt, trädpiplärka och halsbandsflugsnappare som alla sjunger ljudligt här under försommaren. Göken hörs ofta här men lyckligtvis sällan från söder.  Någon havsörn, ormvråk, sparvhök och duvhök ses här ibland. Spillkråkan är en karaktärsfågel här när den jagar myror i sanden och ropar ut sin närvaro. Den vanliga större hackspetten är regelbunden. Rosenfink hörs ibland sjungande nära åmynningen. Korsnäbbar ses här ofta, och man brukar uppmärksamma dem på det prasslande ljud man hör från talltoppar då de släpper ner rester av kottar mot marken.

Åminneområdet är ingen känd magnet för att dra till sig extremt sällsynta fåglar eftersom det är en vik och inte en udde. Strömstare är årlig här, och sällsynt har vi sett kungsfiskare, skäggmes, storlom, sandlöpare, kustsnäppa och kärrsnäppa. Storspov och småspov och gluttsnäppa brukar höras ropande under sensommarens flyttning.  Åminne är ett trevligt område att skåda fågel i, och man är välkommen att vandra runt bland stugor, grusvägar, gångstigar och stränder! 

Sten Wikström, 2020