(Hos RAÄ 120:1) – Se karta i Fornlämningar
När landet höjdes ombildades strandlinjen, och Litorinahavet var den version av Östersjön som följde efter Ancylussjön. Platsen för människors jakt och fiske vid Svalings sveptes bort (Se Svalings). Samtidigt hade, för cirka 5 000 år sedan, nya områden bildats för ritualer och gravar, kanske också boende. Ungefär då låg en gropkeramisk bo- eller enbart gravplats på en udde vid Linavikens södra inlopp. På motsvarande sätt som Svalings, några tusen år tidigare, legat på andra sidan viken, fanns här tillgång till sött/bräckt vatten och nu det salta Litorinahavet.
Vi är vid Västerbjärs som än idag ligger på en grusås, och i sluttningen ner mot nuvarande Gothemån har rester av närmare 60 gravar hittats, liksom härdar eller eldningsplatser från yngre bronsålder.
Det särskilda med den gropkeramiska kulturen var att de då dekorerade sin keramik med gropintryck i kärlen där de förvarade vatten, matvaror som sältran och insamlade nötter. Förutom groparna smyckade man keramiken med mönster genom att trycka in sådant som pinnar och naglar i streck- och vinkelformationer.
Det var under slutet av stenåldern som människorna här började odla marken. Men i mycket var det fortfarande jakt som gav föda, på säl och på svin. Oklart om grisarna var vilda eller var husdjur, men de var en viktig del av födan. Också ben av husdjur som häst, får/get, nöt och hund har hittats här. Med början till odling och husdjur blev folk mer bofasta för att kunna sköta om dem.
Handel var också en viktig del av den dåtida försörjningen, och Västerbjärs måste ha haft en central placering in mot land och ut till havs. Bruksvaror, men också bronsföremål och annat glitter kom in. Sådant som kunde demonstrera makt och förgylla ceremonier.
Står du här på slänten ner mot Gothemån får du nu föreställa dig det sund som då var ett inlopp från havet och vidare in mot Linaviken, liksom mot Roma i inlandet och förmodligen ända bort till västra delar av ön. Kanske skäller en hund eller en fastbunden gris grymtar.
På sommaren var det varmare än nu, men på vintrarna kallare. Det gällde att ha fångat säl för tran och skinn till köldtider. Det behövdes att säd fanns sparat till att mala mjöl för bröd.