Kyrkebinge såg och andra sågar och kvarnar (Se kartan under Kulturbyggnader)

Alla vattendrag i socknen rann så mycket mer ymnigt innan utdikningarna i slutet av 1800-talet och in på 1900-talets första hälft. De utgjorde kraft särskilt i vårflödet till att såga och i höstflöde till att mala mjöl. Kvarnar och sågar har funnits på många ställen i socknen och rester av kvarnstenar går fortfarande att se till exempel nere vid Djupån i söder liksom i Gothemån västerut från Asbro (bron på väg 146 som går över ån strax före Åminne).

Skogen har gett ved för värme och inte minst kalkugnar och tjärbränning, det sista länge en mycket viktig exportvara från Gotland en bra bit in på 1800-talet. Den har givit bräder till att bygga, men virke har också varit en stor exportvara, särskilt till slutet av 1800. Då började skogarna bli utarmade och myndigheters varningsklockor att ringa. Men sågar behövdes och länge drevs de med vattenhjul.

Läs mer om Skogsbruk i Skrift 4, sid. 120-140. Särskilt Gothem, en del av historien, sid.122-123 om sågarna.

Kyrkebinge vattensåg – 1982: När du svängt av mot Storsunds naturreservat kallas vägen för Agbodväg eftersom Agod fiskeläge ligger längst ner vid havet (se Agbod i Fiskelägen, liksom Fåglar och Växter). Färdas cirka en och en halv kilometer och du är framme vid sågen. Den version som nu står här är från slutet av 1920-talet.

Förr var här både kvarn och såg och i 1653-års revisionsbok står det: ”miöhl och sågeqvarn i Kyrckemyråå”, och säkert är den ursprungligen betydligt äldre än så. På skifteskarta från 1847 var det bara sågen som låg just här, och kvarnen vid dammens sydliga del och därmed vattenleden cirka 50 meter längre ner.
Flera gårdar hade del i sågen och kvarnen, och turordningen för användning berodde på hur många andelar gården ägde. De som hade minst fick såga sist, då vattnet i dammen kanske inte längre gav så mycket kraft.

I samband med utdikningar förbjöds att dämma upp vatten och använda vattenhjul, det var i slutet av 1920-talet. Då började man föra ner en ångmaskin för drift och senare traktorer. Det berättas dock att varje delägare fortfarande hade sitt eget sågblad in på 1950-talet, då driften här upphörde. Det berättas också hur hästar och slädar körde virke över isen på Storsund till sågen under 1900-talets första hälft.

Numera är det en vacker plats där vattnet fortfarande rinner bra på våren när det kommit ordentlig med snö och regn. En eller annan strömstare ses i strömmen på vårvintern i jakt på insekter under vattnet. Murarna från dammen där flödet samlades in kan fortfarande anas bakom bandtunen. Där inne växer också vad som sägs vara Gothems största gran.

Här finns en rastplats, och det går bra att gå in och titta i den stora byggnaden.

Sedan många hundra år har sågen alltså ägts av flera gårdar tillsammans, men Gothems Hembygdsförening tog över skötseln från 1982, då ett stort renoveringsarbete gjordes. Inuti finns en lång hyvelbänk som skänkts hit och som från början lär ha tillhört Bröderna Graham, vars far förde den första ångmaskinen till ön i slutet av 1850-talet, den uppfinning som bidrog till att än mer skog avverkades på Gotland. (Se också Kvarnvandringar)

Lilla Gajrvide kvarn och såg: Fortsätt vägen ner mot Agbod och stanna vid skylten till Storsunds Naturreservat. Även här finns en rastplats. En stig leder till en spång som går längs vatten och myr och ett par små broar leder över flödet från Kyrkmyrsån på väg ut mot Sund. Du ser rester från kvarndammen. Även Gajrvide kvarn och såg finns omnämnda i revisionsboken från 1653 och har funnits längre än så.

Här går det tydligt att se hur en damm kunde vara byggd. Den södra rännan var den som användes när kvarnen var i bruk. Den norra var den ränna genom vilket vatten släpptes ut om dammen blev för full. (Fast nu har det blivit en läcka vid huvuddammens fot så där rinner mycket vatten ut)

Den här kvarnen var i bruk ända in på slutet av 1920 talet. Då började en ny uppföras till Lilla Gajrvides gård vid Kvarnvägen som stod klar för bruk 1932. Den finns i stort sett oförändrad kvar, och det ska än i dag gå att såväl mala som att såga där. Den drevs först med lokomobil, men sedan med en tändkulemotor som fortfarande fungerar.

Kvarnvägen: När du färdas på vägen mot Hangre/Hangreby (väg 617) pekar en skylt in till vänster mot Botvalde. Gajrvide kvarn- och såg ligger in till vänster efter cirka hundra meter. Möllans – en annan kvarn och såg – ligger längre norrut på Kvarnvägen in till höger i slutet av en lång raksträcka. Den uppfördes redan i början av 1900-talet. (För karta, se Vandringsleder) Liksom Gajrvide nuvarande kvarn är Möllans privatägd och sockenföreningen har inget med dem att göra, mer än att berätta att de finns och är intressanta.

Mer om kvarnarna liksom mjölet finns berättat i boken Matkultur i en Gotländsk strandsocken, 2019.