Gotländska ängen är kända för sin skönhet med stor artrikedom. De var förr viktiga för livet som bonde med djur. Där växer oftast lövträd, särskilt hassel som förr användes för att få nötter, liksom till exempel ask, ek och alm. Mellan träden fagades det tidig vår när vitsippan blommar. Gammalt löv och kvistar krattades ihop och brändes. Slåttern var någon gång i juli  när gräs och blommor fröat av sig. Då gick liar och räfsor över marken. Hö bärgades till vintern och slåtterfest följde därpå. Löv skördades också i kvistar från träden för att sparas som foder. Sedan fick djuren beta där.

1943 bildades Gotlands Hembygdsförbund och ängsskydd började påtalas vara viktigt. Samma år beslutade Liljewalchska stiftelsen att ge medel till en gotländsk ängskommitté, som är ett självständigt utskott knutet till Gotlands Hembygdsförbund.
I Gothem finns två ängen kvar som fortfarande sköts om: Fjärdinge och Bäntebingels.