Från det tätbebyggda Åminneområdet går det en skyltad bilväg ut på Gothemhammar. Vägen är körbar med bil året runt, om det inte är snö. Här är det en fantastisk utsikt över Östersjön och Vitviken och man ser Slite i fjärran. (Se vidare om Gothemhammar i Natur och i Fornlämningar) Det här är också ett fint ställe för fågelskådning året runt, och man ser mycket från bilen med hjälp av en enkel handkikare. Lokalen är unik på så sätt att bilvägen är rejält upphöjd över vattenytan så att man ser sjöfåglar lite uppifrån. Under vinterhalvåret rastar och övervintrar många änder här ute. Knipan som är en insjöfågel övervintrar runt Gotlands kuster och ses här i stora antal. En annan övervintrare är alfågel som häckar i skog och tundra norrut och som ibland ses och hörs här under vintern. Ejder är vanlig här även som häckfågel. Storskrake och småskrake ses här regelbundet längs strandkanten liksom gräsand, vigg och skäggdopping. Gravanden är flyttfågel men kommer hit i februari. Bland måsfåglarna finns det bra möjlighet att se den stora svartvingade havstruten på nära håll. Knölsvan, som nu är en mycket vanlig fågel, övervintrar längs Gotlands kuster och syns alltid här.

Vid vägens ände ligger den lilla viken Byngnu (Se också i Fiskelägen) där strandlinjen inte är brant. Här är en födosöksplats för Storunds gråhägrar och ägretthägrar. Grågås är också vanlig här liksom storskarv. De grunda vattnen här är populära för kentsk tärna, silvertärna och småtärna. Häckande större strandpipare brukar springa omkring och varna på strandvallarna om man kommer för nära bo och ungar. Strandskatan och rödbenan finns här, och ibland ses skärfläcka här, men den håller normalt till närmare Botvaldevik. Överflygande havsörnar ser vi ofta. Tänk på att man får bara köra bil och parkera på vägarna, aldrig på naturmarken utanför vägområdet. Rör dej försiktigt i området eftersom det finns häckande fågel här.

Om man inte är alltför rädd om bilen kan man köra den smala skogsvägen från Bygnu upp mot Malins Rake. Här ser vi ofta grönfink, domherre, lövsångare, trastar och andra skogsfåglar.

Det exploaterade Åminneområdet har en hel del att bjuda på i fågelväg. Området består i grunden av gles barrskog med lövinslag och en åmynning. I början av oktober drar de vitkindade gässen ofta rakt över åmynningen under sin flyttning från Ryssland mot Holland. De stora flockarna kommer in nordost om Slite och följer kusten söderut till åmynningen och drar sedan in över land på låg höjd. En imponerande upplevelse! Under häcktid ser vi ofta storskrake, gräsand, skäggdopping, vigg, sothöna och rörhöna i ån. Hägrarna från Storsund fiskar här dagligen. Den lilla rörsångaren sitter och sjunger sitt skrapiga läte på åns västsida bort mot gångbron.

I skogen runt stugorna finns talgoxe, blåmes, svartmes, kungsfågel, järnsparv, gärdsmyg, sädesärla, rödhake, rödstjärt, trädpiplärka och halsbandsflugsnappare som alla sjunger ljudligt här under försommaren. Göken hörs ofta här men lyckligtvis sällan från söder.  Någon havsörn, ormvråk, sparvhök och duvhök ses här ibland. Spillkråkan är en karaktärsfågel här när den jagar myror i sanden och ropar ut sin närvaro. Den vanliga större hackspetten är regelbunden. Rosenfink hörs ibland sjungande nära åmynningen. Korsnäbbar ses här ofta, och man brukar uppmärksamma dem på det prasslande ljud man hör från talltoppar då de släpper ner rester av kottar mot marken.

Åminneområdet är ingen känd magnet för att dra till sig extremt sällsynta fåglar eftersom det är en vik och inte en udde. Strömstare är årlig här, och sällsynt har vi sett kungsfiskare, skäggmes, storlom, sandlöpare, kustsnäppa och kärrsnäppa. Storspov och småspov och gluttsnäppa brukar höras ropande under sensommarens flyttning.  Åminne är ett trevligt område att skåda fågel i, och man är välkommen att vandra runt bland stugor, grusvägar, gångstigar och stränder! 

Sten Wikström, 2020