När tvisten om Lina myrs framtid avgjordes 1951 (Se Lina myr) ingick att Naturskyddsföreningen skulle få 20 000 kronor av företaget som hade hand om utdikningen. Det skulle användas för inköp av Storsund. Mer pengar samlades ihop för att göra det möjligt och 1974 blev området på 118 hektar naturreservat.

Här är ett rikt fågel- och växtliv (Se vidare Fåglar och Växter). Två skogsdungar finns i den södra delen och olika sorters ag liksom pors trivs här. Från att ha varit en mer öppen sjö växer den till en del, och varma somrar när tillflödet från Kyrkmyrån och Vallmyrån nästan avstannat blir inte mycket vattenyta kvar. Men på vårvintern och försommaren går det livligt till ute i träsket.
Länsstyrelsen på Gotland står för skötseln av området.
Två vandringsspänger finns för att komma närmare upplevelse av naturen här:

Södra Spängar
Den ena startar i sydöstra änden och dit kommer du via Agbodväg. Skylt med ”Naturreservat” finns på Hangrebygate (väg 617). Du ska sedan förbi Kyrkebinge såg (Se Kyrkebinge såg och andra sågar och kvarnar) och fortsätta drygt 400 meter till. Där finns ny skylt och rastplats samt en stig att börja vandringen som sedan slingrar sig längst södra Sund. Passera Sundskäldu, kallkällan som inte torkar ut ens heta sensommardagar. Gå vidare längs spångarna fram till resterna av dammen till Lilla Gajrvides vattenkvarn- och såg. Här strömmar vattnet med fart tidig vår. Fortsätt mer norrut och fram till fågeltornet. Därifrån kan du blicka ut över hela området.

Norra Spängar
Den andra spången ligger i Storsunds norra del och det är den som i socknen kallas för Spängar. Än så länge är det besvärligt att ta sig dit per fot från fågeltornet i sydväst genom sanka marker och sly. Men vill det sig väl ordnar Länsstyrelsen en fortsatt led mellan de två spångarna. Men om du går in på Vandringsleder, Karta 1, ser du fler möjliga vägar.

För att du ska hitta till en väg mot Norra Spängar finns en skylt uppsatt vid Kvarnvägen strax efter kröken om man kommer från Hangrebygate, alltså västerifrån. Där leder en skogsväg ner till denna långa spång över våtmarken. Den har förmodligen funnits här sedan slutet av 1600-talet och kartan som Hembygdsföreningen satt upp där är från slutet av1800-talet.
Spängar har använts för att kunna gå ner och mjölka korna nere på strandbetet liksom komma till fiskeläget Tangen (se vidare om Tangen). Förr var stigen upptrampad, men nu är den utmärkt med blåa plastband som leder dig vidare ner till en skogsväg.

I slutet av 1900-talet var Spängar helt förfallna, men Hembygdsföreningen började intressera sig för dem. De byggdes upp igen genom föreningens försorg och stod klara 1997. Ungefär 20 år senare reparerades Spängar som är cirka 150 meter lång. De ligger inom Storsunds naturreservat och sköts numera av Länsstyrelsen. Här finns särskilt tidig vår och senhöst ett rikt fågelliv. (Se också Fåglar och Växter)