Bernt och Gärdty Söderlund följde med Margaretha och Hasse Hörlin från Slite

Christina Wärff hade tagit med sig bilder på en gemensam bekant

Han inledde med att säga att han lagt märke till att varje gång han kommit till ön så har han mötts av “Välkommen till Gotland” inte till själva orten. Han tolkade det som om att vi gotlänningar inbjuder till hela vår ö och att vi är stolta over att vara gotlänningar och det tyckte han kändes väldigt bra.

Han berättade att det var hans mamma som fått honom att börja sjunga. Hon sjöng medan hon tvättade, skillingtryck och visor och Evert lyssnade och lärde sig texterna utantill. Det var redan då han bestämde sig för att bli artist och vissångare.

Förkylningsvisa, Fina bruden, Musikmjölkningen, Blues till Jörn Granberg, Helgdagskväll i timmerkojan, Härjedalsblues, Munspelsvisa utan munspel och Äldre mans betraktelse över det korta kjolmodet var bara några av de visor han framförde.

Han berättade många roliga historier och han påpekade särskilt att en bra historia kan berättas hur många gånger som helst. "Tänk bara", sa han, "vi går till kyrkan varje påsk och lyssnar på bibelns berättelse om påsken, fast vi vet ju redan hur det slutar, ändå går vi dit och lyssnar". Ett sant och tänkvärt påstående. Förmodligen har Ewert berättat historierna han framförde i bygdegården många gånger men det lät ändå som om det var första gången med tanke på med vilken inlevelse han berättade dem.

Ewert betonade att han verkligen tycker om att vara artist, för som han sa, "när jag gjort mitt jobb får jag applåder men när jag jobbade som brevbärare fick jag minsann inga applåder". Det märkes också tydligt att han trivs som underhållare och hans kontakt med publiken var uppenbar.

Han visade också på prov på enstående förmåga att härma dialekter allt från skånska och småländska till värmländska och göteborgska. Han berättade också en historia på gotländska:

En pojke fick frågan av läraren i skolan vem som var den förste mannen.
Tjelvar, svarade pojken.
Nej men sa läraren, nog vet Du att den förste mannen var Adam.
Jaså skall vi ta med fastlänningar också, svarade pojken.

Hans gotländska dialekt var i det närmaste felfri när han berättade historien.

Han sjöng sen en visa som han skrivit själv, Gånglåt från Knutby, där han gav uttryck för sina känslor inför detta drama. Visan var både allvarlig och rolig på samma gång och den beskrev hur en enda tragisk händelse kan svärta ner en hel ort.

Publiken tackade Evert med en lång och kraftig applåd och en present från bygdegårdsföreningen.

Bygdegårdsföreningens sekreterare Monica Ullmark
tackade Ewert med present och stor kram

Den som ville kunde sen köpa CD-skivor med Ewerts visor som fanns till försäljning.

Publiken såg ut att trivas

Framträdandet var i två delar med paus då det serverades kaffe och smörgås och kaka.

Ett stort tack till Ewert Ljusberg för att han kom till Gothems bygdegård, vi hoppas att få ha det stora nöjet att se honom här igen.