Lars-Ulle Gadefors tackar Kjell-Åke Stenström…

…med en vinranka

Därefter berättade Gunilla Carlson och Åsa Karlsson om kören och hur den kommit till.

Gunilla Carlson och Åsa Karlsson

Gunilla hade sammanställt en omfattande historik om kören och hon kunde berätta att kören bildades 1920 och enligt uppgift var det en fortsättning på en kör som bildades 1915 och som tillfälligt verkade i kyrkan. Man vet inte så mycket om kören på den tiden men framemot 1950- och 1960-talen så vet vi mera eftersom de nuvarande körmedlemmarna Elsa Olsson och Elsie Eriksson var med redan då.

Elsa Olsson har varit med i kören sen

När kören bildades år 1920 var Rudolf Carlson dess ledare och det var han fram till 1973. Han efterträddes då av Nils Sandelius som då var kantor i Gothem och Norrlanda, först tillsammans med sin fru Karin och sedan dottern Greta Hoffman som tillsammans ledde kören fram till 1985. Med dem kom sångare från Endre och under flera år var det ett intensivt samarbete med Endrekören. Kören organiserades som en förening år 1976 och sen dess kan man följa verksamheten i årsmötesprotokoll och verksamhetsberättelse där det framgår precis när kören medverkat och vad som sjungits.

Nils Sandelius från Boge som ledde

Mellan åren 1985-1990 var Stina Lundberg ledare och det var hon som införde traditionen med julkonserten på Trettondagens kväll, som numera är på Nyårsdagen.

Från 1990 så leds kören av Kjell-Åke Stenström. I årsberättelsen från det året står att läsa följande "I början av mars kommer ett brev från församlingsprästen
Maud Nordgren-Andersson att Kjell-Åke Stenström har sökt kyrkomusikertjänsten i Gothem och Norrlanda och vill träffa kören den 19 mars. Det är bara sju stycken som kan ställa upp första kvällen men i gengäld så lär man sig sex nya sånger. Med stor entusiasm börjar träningen inför påskhelgen som därför blir en stor högtid i Gothems kyrka”.

Med Kjell-Åke kom flera nya sångare till kören. År 1991 ändrar kören namn till Gothems Pastoratskör och sjunger fortsättningsvis i pastoratets alla kyrkor. Tidigare sjöng kören 10-12 ggr per år men under Kjell-Åkes ledning har körens framträdande utökats så att förra året medverkade kören eller delar av den vid 35 olika tillfällen både i pastoratet och i andra sammanhang som t ex på äldreboendet Kilåkern i Slite och på Stiftsmässa i Domkyrkan.

Redan tidigt började kören med utflykter på Gotland varje år. 1981 tog man båten till fastlandet för att hälsa på Åsa Karlsson som flyttat till Småland men som sedan återvänt till Gothem. 20 år senare gick resan till Skagen tillsammans med körsångare från Östergarn och detta ledde till att flera av Östergarnsborna kom till Gothem och har sedan troget sjungit med Gothems Pastoratskör.

År 1995 firade kören sitt 75-årsjubiléum och sen dess är det tradition med två jubiléumskonserter, en profan och en i kyrkan. År 1995 var det "Sång är glädje" I Källungegården på våren och "Ett kyrkoår i ord och ton" på hösten i Gothems kyrka. På samma sätt vid 80-årsjubiléet för 10 år sen, "Från vaggan till spinnrocken" i Källungegården på våren och "Ett kyrkoår i ord och ton" i oktober.

Klädseln har diskuterats och efter mycket diskussion omkring detta så inköptes år 2003 de blå sjalar som kören burit vid dagens jubiléum. Herrarna fick blåa flugor men av någon anledning gillades inte detta så numera bär herrarna slipsar. Senare har också införskaffats röda och gröna sjalar och slipsar som sytts av Margit Engström, en av medlemmarna i kören.

Att sjunga i kyrkokör är förstås mycket traditionsbundet och många sånger har funnits med länge. Av det som sjöngs i kyrkan denna dag fanns åtminstone Dotter Sion, Stilla Natt och Sommarpsalmen med redan för 50 år sen.

Åsa Karlsson berättade sen att hon är ordförande i Gothems pastoratskör, Gunilla Carlson, sekreterare och Yngve Hellström har hand om räkenskaperna. Åsa fortsatte sen och hon sa att hon känner stor glädje över att få tillhöra kören, att vara körsångare innebär att man alltid går omkring med en sång i huvudet. För att en kör skall kunna uppnå den aktningsvärda åldern av 90 år så krävs att man är uppdaterad hela tiden och det har alla körledarna varit bra på, sa hon. Hon sa också att många glada och fantastiska minnen kommer fram en sån här dag och de allra flesta är roliga, alla resor och utflykter som gjorts tillsammans och alla fester då kören roat sig själv. På senare år har kören också framfört en del spex och Åsa tyckte att det har varit roligt att få vara med om det.

Åsa berättade också om de tillfällen då kören sjungit med folk från andra länder, hur sången kan förena även när man inte talar samma språk. Ett sånt tillfälle var när Nord Balt festivalen var här på Gotland år 1997. Då var det många av olika nationalitet som sjöng tillsammans i Gothems kyrka, var och en på sitt språk, hållande varandras händer, sånt är är oförglömligt sa hon. Hon kallade sen fram Kjell-Åke Stenström, och frågade om han ville åldras tillsammans med kören. I så fall ser vi fram mot 100-årsjubiléet tillsammans med dig, avslutade hon.

Kjell-Åke tackade för alla hyllningar och han framförde också ett stort tack till körmedlemmarna för det goda samarbetet och glädjen man har tillsammans. Utan er blir det ingenting, sa han Körsångare kommer och går men jag jag hoppas att fler kommer och vill vara med. Till sist konstaterade han att det är roligt med åhörare och han tackade alla som kommit för att höra på idag men också vid alla andra tillfällen. Nu siktar vi framåt sa han avslutningsvis.

Kyrkoherde Ragnar Svenserud avslutade sen samkvämet med att uttrycka sin glädje över att få samarbeta med kören och speciellt då med Kjell-Åke. Kören är till för hela pastoratet sa han och önskade dem lycka till inför 100-årsjubiléet. Han framförde också ett tack till syföreningen och sockenrådet för kaffet och till sist tackade han alla som kommit denna dag för att fira att Gothems Pastoratskör nu har funnits i 90 år.

Vår kyrkoherde Ragnar Svenserud höll i arrangemanget med säker hand

Kören samlad vid bordet i Bygdegården

Text: Ann-Marie Lindahl (med hjälp av Gunilla Carlson och Åsa Karlsson).
Foto: Bert Arweson (kyrkan), Ann-Marie Lindahl (Bygdegården).

Nedan följer namn på alla medlemmar i kören, konsertprogrammet i kyrkan samt text om Kyrkans år skriven av kyrkoherde Ragnar Svenserud.

Kyrkoåret kan beskrivas med färger; vitt - glädjens och renhetens färg - för de största högtiderna påsk och jul; blått eller violett för tiden före de stora högtiderna – botens och förberedelsens färg; grönt – växandets och mognandets färg – efter de stora högtiderna. Rött är andens färg men också martyrernas som offrat livet för tron. Svart är sorgens och dödens färg, använd på Långfredagen och vid begravningar. Dessa färger, som anknyter till söndagens tema, smyckar kyrkorummets och nattvardens textilier liksom prästens skrud.

Den obrutna följden av söndagar är kyrkoårets grundstomme. Jesu liv och det kristna livet följs under årets gång i församlingens gudstjänster, så att man tillsammans kan växa och mogna i troserfarenhet. Söndagens särställning i veckan kommer av att Jesus uppstod på en söndag, första veckodagen enligt den judiska kalendern som räknar den sjunde dagen – vår lördag - som vilodag. Därför började redan lärjungarna fira gudstjänst på söndagen.

Kyrkoåret börjar första söndagen i advent och slutar med Domssöndagen. Däremellan finns särskilda festdagar med främst påskdagen då Jesu uppståndelse firas och juldagen då Jesu födelse uppmärksammas. Påsken är den äldsta och största högtiden. Den sträcker sig 50 dagar till Pingst – andens högtid då lärjungarna tar emot Guds helige Ande för att bära ut den kristna tron i världen. Pingstdagen brukar därför räknas som kyrkans födelsedag. Innan pingst – 40 dagar efter påsk – firas Kristi Himmelsfärdsdag, då Jesus inför lärjungarna döljs av ett moln och sedan är osynlig för vårt mänskliga öga.

Påskdagen infaller första söndagen efter första fullmåne efter vårdagjämningen. Den är alltså rörlig och kan infalla mellan 22 mars och 25 april. Påsken föregås av fastetiden som börjar på askonsdagen 40 dagar före påskdagen. Veckan före påsk kallas Stilla veckan med Skärtorsdagen då Jesus instiftar nattvarden och Långfredagen, då Jesus dör på korset.

Tiden efter påsk och pingst kallas trefaldighetstiden efter Heliga trefaldighets dag, då Guds treenighet uppmärksammas; alltså att Gud ger sig till känna på tre sätt som Fadern – Skaparen; som Sonen – Befriaren och som Anden - Livgivaren. Det är en tid då kyrkan följer Jesu liv och gärning bland människor liksom en möjlighet för alla att höra och lära mer om Jesus och så växa som människa och kristen.

Under trefaldighetstiden inträffar bland annat Alla helgons dag och Alla själars dag. Den förra firas till minnet av dem som trätt fram som trons förebilder, ”de som genom sitt sätt att leva visar att Gud finns”. Många är döda, men kanske inte alla – ingen av oss kan bedöma det fullt ut. Alla själars dag, som firas följande dag, samlas vi till minnet av våra nära och kära – en påminnelse om vår dödlighet men är också till tröst för de obrutna banden som vi bär inom oss.

Julen började firas på 300-talet med Juldagen som den stora dagen. Den infaller alltid den 25 december. Nyårsdagen samt trettondedagen den 6 januari med de tre vise männens hyllning av Jesus i stallet hör till julens särskilda högtidsdagar liksom Jungfru Marie Bebådelsedag, som firas på söndagen närmast nio månader före juldagen.

Före julen kommer adventstiden med sina fyra söndagar – en tid då kyrkan bereder sig på och inväntar att Gud ska komma som människa i världen. Advent betyder ankomst och som syftar på Jesu födelse i Betlehem. Efter julen följer trettondedagen söndagar som fördjupar betydelsen av Jesu födelse och hur Gud uppenbarar sin härlighet i världen. Dessa söndagar avlöses av fastetiden och deras antal varierar beroende på när påsken och dess förberedelsetid infaller.

Kyrkoåret har vuxit fram under nära 2000 år. Det är en rikedom som ger innehåll och stöd, mening och glädje åt den kristnes liv och gudstjänstens firande. Det återspeglas inte bara i färgerna. Varje söndag och högtidsdag har sitt särskilda tema som belyses i texter och psalmer. Musiken med sitt betydelsefulla bidrag anger också hur stämningsläget varierar från tid till tid under året.

(Publicerat 2010-10-17)