Att komma till ett sådant land under denna tid, ett land med så annorlunda värderingar, måste ha varit en utmaning. Undrar om inte hans tro svek honom ibland. När jag sitter här med breven i min hand, samma brev som han skrev för hundra år sedan, där nere i Kina, så önskar jag att jag frågat mer, medan det fanns någon att fråga. Visst finns det mycket skrivet om den här historien, många brev finns också inne på Landsarkivet, men många gånger är det de små detaljerna, lite vid sidan om, som ger historien liv. Att han vigt sitt liv till att missionera, framgick extra tydligt, nar han i breven hem till min farfar, bekymrade sig om att gamla farmor inte var frälst. Hans missionerande gällde inte bara kineserna. 

Att ha en martyr i släkten är en fascinerande tanke. En person med så mycket envishet inombords. Kanske har en liten, liten droppe smugit sig in i mitt blodomlopp. Den har bara inte givit sig tillkänna. 

Åsa Karlsson 
Avlägsen men dock släkting till Olof Bingmark 

Paret Bingmark. 
Från boken "De svenska martyrerna i Kina år 1900 jämte undkomna missionärers räddning och flykt". Utkom 1901. 

Tillägg av Anders Stenström

Olof Bingmark föddes vid Nybingels i Gothem, när han var 17 år så begav han sig till Kina för att missionera, men han blev i stället brutalt avrättad. Hans mamma ville inte att han skulle åka. Han hade två småsystrar hemma och hans pappa hade dött ung, året var 1892. 

Mamma ville att han skulle stanna hemma vid gården, men han skulle i väg. Olof Bingmark från Gothem hade gripits av väckelsen och hade gått med i Missionsförbundet, han var 17 år och han ville till Kina. Missionsförbundet sa nej, 17-åringar var för unga. Men Olof gav sig inte utan tog kontakt med svenskamerikanen Fredrik Fransson, som hade evangelist och engelskkurser i Jönköping. Frans menade att Jesus snart skulle komma. Då gällde det att vara så rationell och effektiv som möjligt. Frälsa så många själar det bara gick. Flest människor fanns i Kina, alltså var det dit man skulle åka. 

Olof skriver hem i sina brev: 
Tänk på att i Kina dör omkring 12 miljoner årligen, de flesta ofrälsta. 

Frun Elisabet var från Falun och henne träffade Olof i Kina. När han skickade hem bild på henne skriver han: 
Nu har ni fått se min följeslagarinna som jag har utvalt till min. Eller rättare tvärtom. Ty jag tror att hon snarare utvalde mig, och jag sanktionerade hennes val. 

Mamman sörjde när han gav sig av, hon dog under tiden. Hon sörjde nog ihjäl sig. Hon var så fäst vid Olof och trodde att han skulle bli bonde och ta gården. Systrarna som var kvar hemma i Sverige fick flytta till Dalhem. 

Kina hade länge drabbats av interna uppror, Taipingupproret i mitten på 1800-talet som tog södra Kina. Muslimer som gjorde uppror mot majoritetsgruppen hankineser. Och därtill opiumkrigen med England, där engelsmännen hade svårt att hitta någon betalning för allt te, siden och porslin de köpte av Kina och ville prångla ut opium i stället. När de inte fick det började de kriga. Fransmännen och japanerna startade krig. Så när meditationsrörelsen boxarna startade sitt uppror ville änkekejsarinnan vända det från sig själv och mot yttre fiender, utlänningar som gotlänningen Olof Bingmark från Gothem med fru och två barn. 

Andra missionärer hade hunnit fly. Olof och Elisabet kunde inte åka med de små barnen. De missionärer som flydde gjorde det i mörkret och de hade ju inga barn. Det var därför Olof Bingmarks familj stannade kvar. 

Nio månader efter hans död får systrarna ett brev hem: 
Då jag nu sent omsider fått reda på er adress skall jag vara glad att få framföra en sista hälsning från er bror Olof. Själv har jag genom herrens underbara ledning kommit undan mördarnas lortiga händer och är nu hemma i Sverige. Jag gästade honom på stationen endast cirka 8 dagar före deras mördande. Ingen trodde att det skulle bli ett sådant förskräckligt uppror som det blev. Genom en kinesisk postman som var engagerad i vår tjänst, fick vi veta att de blivit mördade. Att de skurit halsarna av Olof, Elisabet och de två små rara gossarna. (2 och 4 år). 

Olof blev martyr i Kina genom att han dog för sin tros skull. Senare fick den kinesiska staten betala skadestånd till de utländska regeringarna och Missionsorganisationerna. Men eftersom de verkligen ville jobba i Kina och ge kineserna någonting, så valde man att då i stället satsa pengarna på att bygga upp universitet. 

Boxarupproret: Pågick 1898-1901, den mest omfattande av de folkliga proteströrelserna i Kina mot det västerländska inflytandet i landet under den krisperiod som föregick kejsardömets fall 1912. 

Källor till berättelsen är ett radioinslag i Radio Gotland och uppslagsverken Nationalencylopedin och Focus 2000.