Den 2 juli år 1741 är en historisk dag för botanikintresserade gothembor. Vår store vetenskapsman och botanist Carl von Linné med följe passerade då Gothemsån och skriver i sin reseberättelse: ”Här ifrån låg resan genom skogen, som var tämlig ansenlig besynnerlig av gran, änteligen ock Gothumån, som sades vara den största här i landet fast man nu kunde gå över henne med stövlar. Här hade vi en vacker skog, besynnerligen på högra sidan av höga stammar, jorden väl uppröjd utan buskar…” Linné som anses vara världens mest berömda och kända svensk genom tiderna, har besökt vår socken och passerade rimligtvis ån i närheten av Asbro där vattnet är grunt och rinner på fast bergbotten. Han gjorde en hel del anteckningar om växtarter i skogen vid ån, men här ska vi titta lite närmare på växtlokalerna närmast havet där sand, grus och sten har format unika växtplatser för spännande och vackra växter. Här känner vi moderna människor historiens vingslag då man barfota går ner till stranden för ett havsbad!

Precis söder om åmynningen ligger strandområdet som är oexploaterat av bebyggelse. Man tar sig lätt hit om man utgår från restaurangen vid Åminne Fritid och går över träbron över ån. Området besöks av naturintresserade människor varje dag hela året och under badsäsongen är det mycket populärt. Man kan vandra hit från södra Åminne men här är bilparkeringsmöjligheterna begränsade. Med cykel når man området lätt.

Närmast havet ligger sandstranden som ständigt bearbetas av vågor, ändras av vattenståndet och är vindpåverkat med bildning av vackra sanddyner. Här är det en tuff miljö för växter att etablera sig. I de södra delarna av stranden finns mycket strandvallar av vattenslipad klappersten. Ilanddriven släke ger ofta en rand med ettåriga växter som kan hinna klara en årscykel från frö till frö under några sommarmånader. En blandning av klappersten, sand och lite släke som man hittar längre upp på stranden ger fleråriga växter vissa möjligheter att etablera sig. I släken hittar vi ett antal arter av målla som blir mer än meterhög i det näringsrika underlaget. I sanden strax ovanför finns strandråg och sandrör som uppskattas för egenskapen att binda sand. Under sommaren blommar det en blå rand av sandsallat som har invandrat till Gotland de senaste hundra åren. Baltisk marviol finns också här i den tuffa miljön nära vattnet. Saltarv är en annan art här som uthärdar både havets saltvatten och den torra näringsfattiga sanden. Kärleksört som är bekant från trädgårdar finns här i sanden vildväxande intill strandrågen. Potatissläktingen besksöta ses också här på den stenigare stranden.

På klapperstensstranden längre söderut finns ett litet bestånd av strandkål som varje år växer mitt uppe på stenvallen. Lite längre österut på stenstranden växer vejde, en växt som tidigare har använts till växtfärgning av tyg. Idag är den utkonkurrerad av modernare blå färgämnen. Det kan ändå vara intressant att veta att vejde har givit den blå färgen i den svenska flaggan, och den blå uniformen i Karl den tolftes armé. Historiens vingslag!

Några tiotal meter från sandstranden växer idag en ganska likåldrig tallskog som vuxit upp under mitten av 1900-talet. Den växer på sand och grus och den torktåliga tallen har etablerats sig ganska bra. Många träd är knotiga och krokiga men ger hyggligt vindskydd för både växter och sommargäster. Här går också en liten grusväg, typ traktorspår, som används som serviceväg vid strandskötsel, och framför allt som gång- och cykelväg för oss besökare. Under tallarna är artrikedomen inte så stor men här ser vi mattor av ängskovall och här hittar vi också tallört, grönvit nattviol och någon skogsknipprot. Ute på de sandigare soligare ytorna finns allmänt purpurknipprot, en orkidéart som blommar i juli. På något ställe längs vägen finns också röd skogslilja med hundratalet exemplar.

Vid en av lastplatserna för släkerensning har det etablerat sig en växtplats för stillfrö. Växten är helt dominerande i sanden där släke mellanlagras innan bortkörning. På några hundra kvadratmeter växer den mer än meterhög. Här växer den upp från nya frön varje år.

Sandheden på flera hektar mellan stranden och ån är en unik miljö. Marken består av ren sand formad av hav och vind. Jorden saknar helt matjordslager, och de dominerade växterna står ömtåliga i den rena sanden. Marken täcks av lav och mossa samt ett antal vanliga kärlväxter som varierar i dominans under året. Enstaka tallar står spritt i området.

I mars månad dominerar vitblommande nagelört, en liten korsblommig växt som gror i höstens regnperiod och bildar små bladrosetter. Den blir bara några centimeter hög. Mycket tidig vår blommar nagelörten i täta mattor och hinner sätta nya frön långt innan vårtorkan har hunnit göra sig gällande. Den ”översomrar” som frön, och börjar om på nytt nästa höst. Nagelörten är en släkting till böndernas odlade raps som blommar gult på åkrarna i slutet av maj.

I april blommar fältsippan i riklig mängd. Beroende på årsmån och mängd kaniner varierar mängden, men kaninerna trivs bra att ha sina gryt i sanden här, och älskar att ha fältsippans underjordiska delar som vinterföda. I maj visar fältsipporna sina fröställningar som i kvällens motljus dominerar sandhedens landskapsbild. Det mesta torkar bort under försommaren.

Under juni finns här tiotusentals sandtimotej, ett litet gräs som liknar den odlade timotejen, men som bara blir fem centimeter hög. Den är en karaktärsväxt och finns bara på unika sandiga marker med högt skyddsvärde. I sandgroparna hittar man sandstarr, ett halvgräs som har små bladrosetter som sitter på en underjordisk jordstam som liknar ett balsnöre om man drar upp det. Fläckvis blommar den markkrypande ärtväxten puktörne med rosafärgade blommor. Växten är lite förrädisk, för om man trampar på den med bara fötter får man känna av de vassa tornarna.

Under högsommaren när juliregnen kommer får sandheden ett nytt liv och då blommar den violetta backtimjan tillsammans med gulmåran. Denna blomsterprakt pågår hela andra halvan av sommaren. Färgerna går nästan i de gamla svenska nationalfärgerna mörkgult och blått. Under augusti-september blommar det gula gullriset och förgyller strandområdet. Några stora grönpil syns som ”sjömärken” på mils avstånd. Här är också den rödblommande kustarun en karaktärsväxt liksom den blå axveronikan.

Längs ån dominerar bladvassen, och här växer också tall, en, try, besksöta, kärrtörel och en hel del annat som strandlysing, fackelblomster och kornell. Nära åmynningen finns ett nyupptäckt bestånd av gotlandsnycklar med några tiotal blommade exemplar. Denna art är extremt sällsynt globalt och är känd bara från några enstaka platser. Alla orkidéer är fridlysta och gotlandsnycklarna har krav på extremt skydd.

Sandstranden är eroderad av vatten, vind och människors tramp och blir inte förändrad av vardagsturism. Alla är välkomna här! Sandheden som ligger mellan strand och ån är extremt känslig pga det tunna växttäcket och den lösa sanden. En olaglig tur med bil eller moped förstör växttäcket för många år framåt. Även cyklar, barnvagnar och dragkärror sliter hårt på det ömtåliga växttäcket varför man bör utnyttja servicevägen och redan upptrampade stigar i första hand. Å andra sidan skulle sandheden med dess unika flora kanske försvinna i en expanderande tallskog om inget markslitage skulle förekomma alls. Naturen är föränderlig!

Här har bara uppräknats några av de mest typiska växtarterna. Kom gärna och vandra runt här, i sandaler, lågskor eller barfota. Här finns massor av växtarter, fåglar och insekter som väntar på Dej!

Sten Wikström 2021